i'm still an animal
I fredags kom jag hem till Orsa igen. Gick trött in till mitt rum och såg något som jag för ett ögonblick glömt bort - mittemot min säng stod en likadan keyboard som finns på Stålfors. Nu har jag suttit och plinkat varenda dag sedan jag kom hit och har redan blivit bättre, om jag får säga det själv. Just nu är jag inne på Silvia samt Animal av Miike Snow, men också Hoppipolla och Ára bátur av finaste Sigur Rós, and the progress is a fact. Gillar att ha någonting att sysselsätta mig med nu, det har kändes lite tomt innan, men nu är det alldeles prima ballerina!
Har därför varit lite off, står hela tiden med mitt fina instrument! Vilket jag även kommer att göra nu, så ciao så länge.
i keep dancing on my own
Alohahaaaba
Lycklig är jag, för sommaren är här på allvar. Även om man känner sig nästintill som en friterande pommes i denna värme så gillar jag det ändå, har redan fått färg (om än inte så mycket som jag brukar ha vid den här tiden på året, skyller på vädret), men det gjorde rätt ont ändå. Klumpedunsen har nämligen gjort det igen! Illa sig, alltså. Lånade Lieblings cykel igår för några få sekunder och självklart lyckas jag dratta omkull och skrapa upp knä, fot och slå tån i asfalt. Har nu en blodblåsa längst fram på tån som nästintill ser ut som att Voldemort håller på att växa ut eller någonting (eller kanske mer som en fästing alternativt leverfläck, men Voldemort-liknelsen tyckte jag var lite roligare och lite mer jag). Allting ser dock mycket värre ut än det är, som tur är.
Känns som att Rotan lite har blivit mitt andra hem nu, tack kära ni som varit där med mig och förgyller min vardag, jag tycker om er. Mein Deutsche freunde, kommer sakna dig tills nästa gång vi ses. Och nej, jag kan inte tyska, men jag försöker iallafall.
Festivaldags börjar det bli. Skulle egentligen vilja åka överallt, men någon dum jävel som vill sabba för alla sjukt bra människor med samma elementära musiksmak som moi verkar ha varit rejält i farten i år - alla större festivaler har en eller flera band/artister jag vill se, men ingen har tillräckligt många bra att det känns värt att betala resa, biljett och allt därtill för en hel festival. Det är nog nackdelen med festivaler, att man tvingas betala för band man inte vill se också (även om det är ett väldigt minimalt pris för ett så stort utbud av musik), ingen kan ju omöjligt gilla ALLA artister på en festival. Är det inte smartare att, precis som förr, dela upp festivalerna efter genre istället för att blanda alltihop så fruktansvärt mycket?
Sevärda band/artister 2010
Peace & Love - Julian Casablancas, Patti Smith, The Kooks, Robyn
Borlänge, 28/6-3/7
Hultsfredsfestivalen - Empire of the Sun, bob hund, Annie, The Ting Tings
Hultsfred, 7/7-9/7
Way Out West - Jónsi, M.I.A., Taken by Trees, La Roux, Lykke Li
Göteborg, 12/8-14/8
Popaganda - Hot Chip, Belle & Sebastian, Robyn, Hästpojken
Stockholm, 27/8-28/8
Arvikafestivalen - Babyshambles, VNV Nation, Name the Pet, Regina Spektor
Arvika, 15/7-17/7
Vad säger ni, blir det någon festival i år?
Lycklig är jag, för sommaren är här på allvar. Även om man känner sig nästintill som en friterande pommes i denna värme så gillar jag det ändå, har redan fått färg (om än inte så mycket som jag brukar ha vid den här tiden på året, skyller på vädret), men det gjorde rätt ont ändå. Klumpedunsen har nämligen gjort det igen! Illa sig, alltså. Lånade Lieblings cykel igår för några få sekunder och självklart lyckas jag dratta omkull och skrapa upp knä, fot och slå tån i asfalt. Har nu en blodblåsa längst fram på tån som nästintill ser ut som att Voldemort håller på att växa ut eller någonting (eller kanske mer som en fästing alternativt leverfläck, men Voldemort-liknelsen tyckte jag var lite roligare och lite mer jag). Allting ser dock mycket värre ut än det är, som tur är.
Känns som att Rotan lite har blivit mitt andra hem nu, tack kära ni som varit där med mig och förgyller min vardag, jag tycker om er. Mein Deutsche freunde, kommer sakna dig tills nästa gång vi ses. Och nej, jag kan inte tyska, men jag försöker iallafall.
Festivaldags börjar det bli. Skulle egentligen vilja åka överallt, men någon dum jävel som vill sabba för alla sjukt bra människor med samma elementära musiksmak som moi verkar ha varit rejält i farten i år - alla större festivaler har en eller flera band/artister jag vill se, men ingen har tillräckligt många bra att det känns värt att betala resa, biljett och allt därtill för en hel festival. Det är nog nackdelen med festivaler, att man tvingas betala för band man inte vill se också (även om det är ett väldigt minimalt pris för ett så stort utbud av musik), ingen kan ju omöjligt gilla ALLA artister på en festival. Är det inte smartare att, precis som förr, dela upp festivalerna efter genre istället för att blanda alltihop så fruktansvärt mycket?
Sevärda band/artister 2010
Peace & Love - Julian Casablancas, Patti Smith, The Kooks, Robyn
Borlänge, 28/6-3/7
Hultsfredsfestivalen - Empire of the Sun, bob hund, Annie, The Ting Tings
Hultsfred, 7/7-9/7
Way Out West - Jónsi, M.I.A., Taken by Trees, La Roux, Lykke Li
Göteborg, 12/8-14/8
Popaganda - Hot Chip, Belle & Sebastian, Robyn, Hästpojken
Stockholm, 27/8-28/8
Arvikafestivalen - Babyshambles, VNV Nation, Name the Pet, Regina Spektor
Arvika, 15/7-17/7
Vad säger ni, blir det någon festival i år?
you, you will be queen. and i, i will be king (not)
Så fick prinsessan äntligen sin prins.
Hade besök här hos mormor och morfar av min tyska släkt, eller närmare bestämt min tyska ingifta släkt (för jag är ju nästintill rikssvensk, mohaha!), de talade sitt hemspråk och jag och mormor var de enda som inte förstod vad de sa. Som tur är så pratar de flesta dock svenska också, vilket underlättade det hela.. Under hela dagen, eftermiddagen främst, bunkrades det upp med svensk plockmat som matjessill, färskpotatis och köttbullar, som avrundades med jordgubbar och grädde och till sist med en äkta prinsesstårta (fast den saknade sylt av någon konstig anledning). Firandet var totalt, vilket kanske kändes lite konstigt för mig som egentligen är republikan, vilket blir mer och mer vanligt i vårt svenska samhälle. Förtroendet och optimismen för kungahuset har fallit trettio procent sedan det förra bröllopet mellan Kung Carl XVI Gustaf och kvinnan av folket, Silvia Sommerlath 1976 (från över 70% till ca 40%). En fjärdedel av den svenska befolkningen tycker idag att kungahuset ska avskaffas och ersättas med en folkvald president, vilket jag egentligen tycker skulle vara fullt normalt i ett demokratiskt och modernt land som Sverige. Det enda förlegade här är ju trots allt familjen Bernadotte och den kognatiska tronföljden, att födas till en titel och sedan få bidrag i form av skattepengar till att leva lyxliv och "göra reklam" för vårt land. De får inte heller leva efter vilken religion de vill och får inte duas eller leva sina egna liv. Det är bara tänka på det nygifta paret, hur de behandlats som tonåringar, framförallt Prins(!) Daniel som inte haft samma rättigheter och tagit väldigt lång tid att acceptera i denna omtalade familj, endast för att han är en "man av folket" och inte adlig. Men hallå, Silvia var även hon en "vanlig" människa innan Kungen fann henne. Varför då sådan uppståndelse?
Tänk även på hur konstigt det måste vara att tillhöra en sådan rang som kungligheterna gör. Kronprinsessan är född 1977 och fyller därför 33 år i år, hennes nyblivne make är fyra år äldre och alltså 37 år. Är det inte konstigt att de då ska behöva ingå sådana högtidliga processer och behandlas som om de var barn när de själva är mer än tillräckligt gamla att skaffa egna? Samtidigt imponeras jag starkt av familjen Westling och deras son som funnit en prinsessa. Att behandlas som "mindre värd" av ett helt land (en hel värld) i sju års tid måste vara en rejäl pärs. Dessutom att helt plötsligt synas överallt i media från att ha haft ett vanligt Svensson-liv i den lilla staden Ockelbo och kunna tackla det så väl som de alla gör är beundransvärt.
En annan omtalad detalj under bröllopsceremonin var överlämningen av bruden från Kungen till brudgummen. En förlegad och könsdiskriminerande tradition, tyckte många, eftersom idén från waaaaaaaaaaaay långt tillbaka med detta var att kvinnan var någonting som överlämnades från man till man, som en överenskommelse mellan fader och mannen. I detta fall anser jag dock att det inte handlade om detta, utan istället var ett sätt att "skicka vidare" titeln som statschef från Carl XVI Gustaf till Kronprinsessan. En kompromiss gjordes dock i kyrkan, Kungen gick med sin dotter och halvvägs under gången möttes hon upp av sin blivande make. Vad tycker ni om detta, vad är rätt och varför?
Anledningen till att jag nu varit så insatt under eftermiddagen är, precis som jag nämnde i början av detta inlägg, min tyska släkt (samt mormor) som varit extremt engagerade i detta, precis som de flesta tyskar. Egentligen är det nästan lite komiskt, att intresset för det svenska kungahuset verkar större i våra grannländer än i vårt eget. Jag är glad ändå, för mormors köttbullar, färskpotatis och gräslöksgräddfil är något av det godaste som finns.
Hade besök här hos mormor och morfar av min tyska släkt, eller närmare bestämt min tyska ingifta släkt (för jag är ju nästintill rikssvensk, mohaha!), de talade sitt hemspråk och jag och mormor var de enda som inte förstod vad de sa. Som tur är så pratar de flesta dock svenska också, vilket underlättade det hela.. Under hela dagen, eftermiddagen främst, bunkrades det upp med svensk plockmat som matjessill, färskpotatis och köttbullar, som avrundades med jordgubbar och grädde och till sist med en äkta prinsesstårta (fast den saknade sylt av någon konstig anledning). Firandet var totalt, vilket kanske kändes lite konstigt för mig som egentligen är republikan, vilket blir mer och mer vanligt i vårt svenska samhälle. Förtroendet och optimismen för kungahuset har fallit trettio procent sedan det förra bröllopet mellan Kung Carl XVI Gustaf och kvinnan av folket, Silvia Sommerlath 1976 (från över 70% till ca 40%). En fjärdedel av den svenska befolkningen tycker idag att kungahuset ska avskaffas och ersättas med en folkvald president, vilket jag egentligen tycker skulle vara fullt normalt i ett demokratiskt och modernt land som Sverige. Det enda förlegade här är ju trots allt familjen Bernadotte och den kognatiska tronföljden, att födas till en titel och sedan få bidrag i form av skattepengar till att leva lyxliv och "göra reklam" för vårt land. De får inte heller leva efter vilken religion de vill och får inte duas eller leva sina egna liv. Det är bara tänka på det nygifta paret, hur de behandlats som tonåringar, framförallt Prins(!) Daniel som inte haft samma rättigheter och tagit väldigt lång tid att acceptera i denna omtalade familj, endast för att han är en "man av folket" och inte adlig. Men hallå, Silvia var även hon en "vanlig" människa innan Kungen fann henne. Varför då sådan uppståndelse?
Tänk även på hur konstigt det måste vara att tillhöra en sådan rang som kungligheterna gör. Kronprinsessan är född 1977 och fyller därför 33 år i år, hennes nyblivne make är fyra år äldre och alltså 37 år. Är det inte konstigt att de då ska behöva ingå sådana högtidliga processer och behandlas som om de var barn när de själva är mer än tillräckligt gamla att skaffa egna? Samtidigt imponeras jag starkt av familjen Westling och deras son som funnit en prinsessa. Att behandlas som "mindre värd" av ett helt land (en hel värld) i sju års tid måste vara en rejäl pärs. Dessutom att helt plötsligt synas överallt i media från att ha haft ett vanligt Svensson-liv i den lilla staden Ockelbo och kunna tackla det så väl som de alla gör är beundransvärt.
En annan omtalad detalj under bröllopsceremonin var överlämningen av bruden från Kungen till brudgummen. En förlegad och könsdiskriminerande tradition, tyckte många, eftersom idén från waaaaaaaaaaaay långt tillbaka med detta var att kvinnan var någonting som överlämnades från man till man, som en överenskommelse mellan fader och mannen. I detta fall anser jag dock att det inte handlade om detta, utan istället var ett sätt att "skicka vidare" titeln som statschef från Carl XVI Gustaf till Kronprinsessan. En kompromiss gjordes dock i kyrkan, Kungen gick med sin dotter och halvvägs under gången möttes hon upp av sin blivande make. Vad tycker ni om detta, vad är rätt och varför?
Anledningen till att jag nu varit så insatt under eftermiddagen är, precis som jag nämnde i början av detta inlägg, min tyska släkt (samt mormor) som varit extremt engagerade i detta, precis som de flesta tyskar. Egentligen är det nästan lite komiskt, att intresset för det svenska kungahuset verkar större i våra grannländer än i vårt eget. Jag är glad ändå, för mormors köttbullar, färskpotatis och gräslöksgräddfil är något av det godaste som finns.
if chocolate makes you happy
Borde nog ta lite sommarlov tror jag.
here comes the sun
och därför ska jag gå ut
prescilla
permanently blue for you
SOMMARLOV!!!!!!
Så sjukt mysigt trevligt bra och alla möjliga superlativ som finns! Lovet påbörjas dock med diverse skador, rivit mig på en spik på vaden, slagit en skåpdörr i bröstet, bränt sönder handen på brinnande matolja samt fått skumma insektsbett i ansiktet efter en runda med Mördarn (a.k.a Jerry). Ska nog kanske bli lite mer försiktig, eller går klumpighet att träna bort?
Trots alla små missöden så är jag ändå glad. Lov, för fasiken, loooov! Imorgon åker vi dessutom söderut mot Västerås och sedan Tuna för två studentfiranden, sedan stannar jag nog några dagar i både Västerås, Tuna och Kungsör (som jag nog tidigare nämnt). Fyller även år på lördag så all uppvaktning uppskattas. He. He. He. Tänker nog aldrig bli en såndär tråkig gamling som skickar in "All uppvaktning undanbedes" till tidningen, jag älskar att fylla år! Varför gör man ens sådant? Är det för att visa omvärlden att "hej här finns jag", som någon slags motsatt effekt för att man egentligen VILL ha uppmärksamhet? Som någon attention-grej på ett artigt sätt, liksom? Eller vill man bara inte bli äldre? Eller också har man kanske bara helt enkelt tröttnat på att fylla år, vad vet jag. Det lär nog vara en bra bit dit för min del iallafall. Är även glad för att jag ska träffa min familj och vänner i kära gamla Tuna, kommer bli helt underbart fint. Ett halvår har jag bott här, det känns nästan inte så, känns som att jag bara bott här några veckor men samtidigt som en evighet. Nu är iallafall ettan över, och till hösten börjar jag Samhällsvetenskapliga programmet med inriktning kultur, en helt ny klass som jag egentligen vet vilka nästan alla mina nya klasskompisar kommer att bli. Lär bli en ganska livlig klass, kan jag tänka mig! Trevligt värre.
Men nu är det lov (som jag nu upprepar för tredje gången (?)) och då kanske jag ska berätta vad som hägrar i sommaren för min del! Som ni nu vet så åker jag neråt imorgon och jag vet inte riktigt än hur länge jag stannar. Senare i sommar har jag fått jobb som funktionär (eller nåt) på Orsayran, vilket jag tror kommer bli väldans kul! Nytta med nöje, så att säga. Utöver detta har jag planerat att chilla utav bara helvete, om jag inte skaffar mig några andra planer. Som ni förmodligen vet om ni känner mig så är jag lika kass som en amöba är på att spela fotboll på att planera saker och ting.. Men som jag brukar säga: det lööööööööööööööser sig!
Tycker även om en viss person, vet inte om du kommer läsa det här någonsin, men jag tycker iallafall om dig.
Orsaker till extas:
Sommarlov!!!! Jag på Orsabeachen 2010 (nej jag målade mig inte i bikini för visste inte vilken jag skulle ha :( )
http://www.youtube.com/watch?v=w8HRCacAQ-4
Mysgullig låt av nya favoriten Chairlift.
Acne 2010
Färgade ögonbryn!!!!!
Noah and the Whale
Mjukglass - bästa i sommar!
bapara baparara! Adiós!
Så sjukt mysigt trevligt bra och alla möjliga superlativ som finns! Lovet påbörjas dock med diverse skador, rivit mig på en spik på vaden, slagit en skåpdörr i bröstet, bränt sönder handen på brinnande matolja samt fått skumma insektsbett i ansiktet efter en runda med Mördarn (a.k.a Jerry). Ska nog kanske bli lite mer försiktig, eller går klumpighet att träna bort?
Trots alla små missöden så är jag ändå glad. Lov, för fasiken, loooov! Imorgon åker vi dessutom söderut mot Västerås och sedan Tuna för två studentfiranden, sedan stannar jag nog några dagar i både Västerås, Tuna och Kungsör (som jag nog tidigare nämnt). Fyller även år på lördag så all uppvaktning uppskattas. He. He. He. Tänker nog aldrig bli en såndär tråkig gamling som skickar in "All uppvaktning undanbedes" till tidningen, jag älskar att fylla år! Varför gör man ens sådant? Är det för att visa omvärlden att "hej här finns jag", som någon slags motsatt effekt för att man egentligen VILL ha uppmärksamhet? Som någon attention-grej på ett artigt sätt, liksom? Eller vill man bara inte bli äldre? Eller också har man kanske bara helt enkelt tröttnat på att fylla år, vad vet jag. Det lär nog vara en bra bit dit för min del iallafall. Är även glad för att jag ska träffa min familj och vänner i kära gamla Tuna, kommer bli helt underbart fint. Ett halvår har jag bott här, det känns nästan inte så, känns som att jag bara bott här några veckor men samtidigt som en evighet. Nu är iallafall ettan över, och till hösten börjar jag Samhällsvetenskapliga programmet med inriktning kultur, en helt ny klass som jag egentligen vet vilka nästan alla mina nya klasskompisar kommer att bli. Lär bli en ganska livlig klass, kan jag tänka mig! Trevligt värre.
Men nu är det lov (som jag nu upprepar för tredje gången (?)) och då kanske jag ska berätta vad som hägrar i sommaren för min del! Som ni nu vet så åker jag neråt imorgon och jag vet inte riktigt än hur länge jag stannar. Senare i sommar har jag fått jobb som funktionär (eller nåt) på Orsayran, vilket jag tror kommer bli väldans kul! Nytta med nöje, så att säga. Utöver detta har jag planerat att chilla utav bara helvete, om jag inte skaffar mig några andra planer. Som ni förmodligen vet om ni känner mig så är jag lika kass som en amöba är på att spela fotboll på att planera saker och ting.. Men som jag brukar säga: det lööööööööööööööser sig!
Tycker även om en viss person, vet inte om du kommer läsa det här någonsin, men jag tycker iallafall om dig.
Orsaker till extas:
Sommarlov!!!! Jag på Orsabeachen 2010 (nej jag målade mig inte i bikini för visste inte vilken jag skulle ha :( )
http://www.youtube.com/watch?v=w8HRCacAQ-4
Mysgullig låt av nya favoriten Chairlift.
Acne 2010
Färgade ögonbryn!!!!!
Noah and the Whale
Mjukglass - bästa i sommar!
bapara baparara! Adiós!
i fly like a paper, get high like planes
Det snurrar i min skalleeeeeeeee
Nej okej, det var kanske inte den låten som skulle nämnas i detta inlägg, men tycker nog ändå att det passar rätt så bra in (liksom Paper Planes) med hur nuläget är. Skolavslutning snart, vilken flertalet av mina kontakter redan haft, men i år infaller min egna dagen innan min födelsedag. Stannar i Tuna/Västerås/Kungsör ett tag då, så hör gärna av er om ni vill ses ni i de nedre regionerna (åh älskar hur jag formulerade detta, lite.. ah.) från och med 10/6. Är dock rätt så upptagen med studenter och liknande första dagarna, men annars så blir det väl rätt naiz I guess.
Gårdagen spenderas mestadels på cykel tror jag nog, halvnegern och jag cyklade till Skeer utan att veta vägen och det var ett helt äventyr det i sig, korsade gallerbroar med otäck höjd som i en annan Indiana Jones-film och träffade en överkörd råtta (som jag så gärna vill kalla bisamråtta, men sådana finns ju ej på dessa breddgrader tror jag) och även två överdrivet tama katter. Cyklar är bäst, man kan ta sig fram överallt, men under denna färd dog till och med jag och mina vader/lungor. Herrejisses, vilka uppförsbackar! Och att köra halvvilse där var ej särskilt roligt, resan dit tog lite över en timme medan vägen hem tog mindre än tjugo minuter. Nerförsbacke då i och för sig, men anyway. Tiden på Skeer blev dock ej lång, men kanske lika bra det. Man ska ju ändå sluta när man är på topp, right?
En tanke såddes dock i mitt huvud efter en mindre incident på slutet. Varför kan inte en brud vara lika badass som en snubbe?
