-


you wear my heart like a crown

Jag har skaffat Spotify. Kan dock inte använda det när jag är hemma för att jag tydligen är "offline" fastän jag kan skriva här, kolla Facebook, mejl och allt annat onödigt (och nödvändigt men hur ofta gör man sådant?). Lustigt. Spotify och jag kanske inte är meant to be helt enkelt. Trivs med min Jango ändå, det är synd att så få har upptäckt det. Kanske fler ger det en chans nu när jag bloggat om det (igen)? Hehe.

Idag har jag varit produktiv. Skrivit uppsats för hela slanten om endogena och exogena krafter. Hur tråkigt kan man ha egentligen? Trots mitt enorma motstånd mot hela den här datorrevolutionen måste jag dock säga att det har varit rätt skönt att bara kunna sitta och skriva i flera timmar på sådant som måste göras. Särskilt med ett fullt fungerande Internet. Åh, jisses, så skönt.

Har insett att alla mina stycken nästan alltid blir ungefär lika långa. Åtminstone känns det som det. Fast i ett mönster. Ungefär.

Nu skriver jag om Domus. Förstår verkligen inte varför det kan finnas ett så onödigt ämne som Staden & Framtiden, eller jag förstår i varje fall inte varför den måste vara obligatorisk att läsa när man går Kultur. Visst om man planerar att bli arkitekt eller stadsplanerare men varför ska vi som egentligen bara är intresserade av olika konstformer behöva läsa så ingående om endast en av dessa? På två terminer dessutom. Ja, det märks nog att jag är från Eskilstuna med tanke på allt mitt gnäll. Imorgon lär jag smälta in, gömma mig i massan i min hemstad.


i'm in the quicksand

Kör på med geografi nu då oh yeaaahhhhhhh

hej jordskorpa

hej seismiska vågor

hej konvergens












fett bra chey
duktiggggg

ja hejdå då

WHAT GOOD IS IT TO SING HELPLESSNESS BLUES?


Why should I wait for anyone else?

we had the same feelings at the opposite time

Hej fina ni. Jag har fullt upp med allt möjligt, sjukt mycket som händer nu. Nu kommer jag vara hemma extremt lite, med start från helgen som gick som spenderades i Hudiksvall. Där hängde jag på Miljötinget vilket jag gjorde även förra året, dagarna varvades med gnäll, dubstep, vegomat och protester vilket kändes som mig själv i ett nötskal. Åtminstone till viss del. Eller kanske inte alls. Eller.....jo. Typ-ish.

På fredag drar jag till Eskilstuna igen för första gången på två månader. Det känns konstigt, men jag vill komma bort lite. Jag behöver det. Å andra sidan känns det inte som att min hemstad är så jävla mycket att komma tillbaka till heller. Jaja. Bort kommer jag åtminstone, lite. Höstmörkret färgar av sig på mig och allt jag ser är stress och oro. Varför ska jag aldrig kunna släppa saker och ting? Släppa det förflutna, släppa mina krav. bara tanken av det i sig gör det hela värre och jag försätter mig själv i en ond cirkel. Men det är ingen annan än jag själv som kan bryta den.

Det ultimata sker strax efter lovet. 111111 anländer och jag ser Patrick Wolf på nytt. Lycka.


snö


Känner mig lite ringrostig.

Jag är iallafall glad.

I'll be back.

RSS 2.0