love is my drug is my medicine


min kärlek i cartoon motion

you're so 2000 and late

"MEN GUUUUD VAD DET HÄR ÄR GAMMALT, DET SÅG JAG JU FÖR FLERA MINUTER SEN!!"
Flummeri flummera flumma flummigt varje dag.


Skriver en gång, en annan tid, en annan dag. Eller senare idag. Kanske.

Anyway, grattis till Benjamin som fyller år idag.

i'm not calling you a liar, just don't lie to me

Aime la vérité mais pardonne à l'erreur - Voltaire

and I said,I know it well

Att skiljas från vänner är alltid svårt, särskilt när de är nya och i ett mer osäkert skede. Någonting som jag tycker har varit bra med flytten är att jag efter den har vetat och märkt vilka som är mina riktiga vänner, de som fortfarande vill behålla kontakten med mig även fast det är över 30 mil emellan oss alltsom oftast. På något sätt tycker jag till och med att relationen till de jag fortfarande har kvar har blivit starkare, och jag tror aldrig förr att jag varit så lycklig som jag är nu.

Det är hemskt att skiljas från er. Men det blir lättare för varje gång, för att jag vet att ni ändå finns kvar.
Puss.


this is a gift, it comes with a price

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva här, men jag vill skriva. Hursomhelst, på torsdag far jag söderut (österut) mot Eskilstuna/Västerås/Kungsör, mobilen är på nästintill alltid så det är bara att höra av sig om ni vill ses. Har längtat mycket till nu, och tiden har gått ruskigt fort trots att jag inte gjort någonting alls förutom att kolla på tv eller suttit vid datorn (eller spelat piano, jag är grym, som Jerry Lee Lewis nästan. Säger vi.). Eller kanske är det just därför som tiden runnit genom mina fingrar? Skyller iallafall på vädret för dessa vardagsnöjen. (Jag är ju inte mer än människa, och som jag tidigare nämnt (tjatat om) så anser jag att vi människor är varelser som måste skylla "negativa" saker på andra eller annat.)

Har även levt på halvfabrikat och pizza senaste tiden, vilket totalt motsäger mina förespråkanden om kost. Fast ibland är det jävligt mycket enklare och trevligare, när man inte orkar bry sig om disk och dylikt. Har dessutom blivit officiell stammis på Bykrogen eftersom de känner igen mig där. Känns konstigt, jag som har kunnat vara anonym här så länge. Men i en liten stad (by) lär man inte kunna vara anonym länge, jag har nog tur som lyckats vara okänd i över ett halvår..

På onsdag är det sista Yran och därmed sista jobbdagen för mig, denna gång blir det inslag av Classic Car Week så jag hoppas på mycket folk och mycket snygga bilar. Jag har nog ett av de bästa sommarjobben som finns, musik, mat, dryck och massor med glada (och/eller fulla)människor som är mer än villiga att binda nya kontakter (vilket även det minskar min anonymitet) samtidigt som jag får betalt för i princip ingenting (som man kan kalla JOBBigt). Kom gärna dit ni som har vägarna förbi, och säg hej.


dedikerad Prideveckan '10

RSS 2.0