OLSENOLSEN

Så fick prinsessan äntligen sin prins.
Hade besök här hos mormor och morfar av min tyska släkt, eller närmare bestämt min tyska ingifta släkt (för jag är ju nästintill rikssvensk, mohaha!), de talade sitt hemspråk och jag och mormor var de enda som inte förstod vad de sa. Som tur är så pratar de flesta dock svenska också, vilket underlättade det hela.. Under hela dagen, eftermiddagen främst, bunkrades det upp med svensk plockmat som matjessill, färskpotatis och köttbullar, som avrundades med jordgubbar och grädde och till sist med en äkta prinsesstårta (fast den saknade sylt av någon konstig anledning). Firandet var totalt, vilket kanske kändes lite konstigt för mig som egentligen är republikan, vilket blir mer och mer vanligt i vårt svenska samhälle. Förtroendet och optimismen för kungahuset har fallit trettio procent sedan det förra bröllopet mellan Kung Carl XVI Gustaf och kvinnan av folket, Silvia Sommerlath 1976 (från över 70% till ca 40%). En fjärdedel av den svenska befolkningen tycker idag att kungahuset ska avskaffas och ersättas med en folkvald president, vilket jag egentligen tycker skulle vara fullt normalt i ett demokratiskt och modernt land som Sverige. Det enda förlegade här är ju trots allt familjen Bernadotte och den kognatiska tronföljden, att födas till en titel och sedan få bidrag i form av skattepengar till att leva lyxliv och "göra reklam" för vårt land. De får inte heller leva efter vilken religion de vill och får inte duas eller leva sina egna liv. Det är bara tänka på det nygifta paret, hur de behandlats som tonåringar, framförallt Prins(!) Daniel som inte haft samma rättigheter och tagit väldigt lång tid att acceptera i denna omtalade familj, endast för att han är en "man av folket" och inte adlig. Men hallå, Silvia var även hon en "vanlig" människa innan Kungen fann henne. Varför då sådan uppståndelse?

Tänk även på hur konstigt det måste vara att tillhöra en sådan rang som kungligheterna gör. Kronprinsessan är född 1977 och fyller därför 33 år i år, hennes nyblivne make är fyra år äldre och alltså 37 år. Är det inte konstigt att de då ska behöva ingå sådana högtidliga processer och behandlas som om de var barn när de själva är mer än tillräckligt gamla att skaffa egna? Samtidigt imponeras jag starkt av familjen Westling och deras son som funnit en prinsessa. Att behandlas som "mindre värd" av ett helt land (en hel värld) i sju års tid måste vara en rejäl pärs. Dessutom att helt plötsligt synas överallt i media från att ha haft ett vanligt Svensson-liv i den lilla staden Ockelbo och kunna tackla det så väl som de alla gör är beundransvärt.

En annan omtalad detalj under bröllopsceremonin var överlämningen av bruden från Kungen till brudgummen. En förlegad och könsdiskriminerande tradition, tyckte många, eftersom idén från waaaaaaaaaaaay långt tillbaka med detta var att kvinnan var någonting som överlämnades från man till man, som en överenskommelse mellan fader och mannen. I detta fall anser jag dock att det inte handlade om detta, utan istället var ett sätt att "skicka vidare" titeln som statschef från Carl XVI Gustaf till Kronprinsessan. En kompromiss gjordes dock i kyrkan, Kungen gick med sin dotter och halvvägs under gången möttes hon upp av sin blivande make. Vad tycker ni om detta, vad är rätt och varför?

Anledningen till att jag nu varit så insatt under eftermiddagen är, precis som jag nämnde i början av detta inlägg, min tyska släkt (samt mormor) som varit extremt engagerade i detta, precis som de flesta tyskar. Egentligen är det nästan lite komiskt, att intresset för det svenska kungahuset verkar större i våra grannländer än i vårt eget. Jag är glad ändå, för mormors köttbullar, färskpotatis och gräslöksgräddfil är något av det godaste som finns.