home sweet home - eller?
Ja nu kära ni så är jag hemma i mitten av ingenstans igen. Efter en stressigt pressad nästan-vecka så kändes det extremt skönt att komma hem till min 105-säng och sova bland riktiga lakan (satin dessutom). Å andra sidan var det en del som förgyllde min nästan-vecka en hel del. För att hålla mig kort kan jag nämna att The Strokes (Julian Casablancas röst alltså mmh), bob hund, M.I.A., Tikkle Me (inte bara för att de är från Eskilstuna utan för att de helt enkelt var grymma på P&L), Lykke Li och Kings of Leon gjorde hela festivalen för min del.
En annan sak som gjorde mig extremt glad var att Henrik Berggren spelade gamla, nakna BD-låtar. Det var så vackert att jag höll på att gråta lika mycket som brudarna på storskärmen (fast jag höll mig till inombords-gråt). Men det absoluta ultimata ofattbara underbara var trots allt att se Patrick. Och. Jag. Rörde. Honom. Herrejisses.
Nu kan jag dö lycklig.
Band/Artister/Övrigt som jag såg under festivalen:
Onsdag
Navid Modiris Workshop om inspiration
Paolo Nutini
Lykke Li
Kings of Leon
Torsdag
Patrick wolf
I Blame Coco
30 Seconds to Mars
I Am So Me (fem minuter, fyfan)
Tikkle Me
M.I.A.
Alexis Weak
The Ark
Fredag
Timbuktu
bob hund
The Sounds
Teddybears
Henrik Berggren
Maskinen
The Strokes
Lördag
Bob Dylan (någon minut för skrytfaktorn)
Journey
Kommentarer
Trackback
