OLSENOLSEN

Trots att klockan precis blivit halv tio på kvällen är det nattsvart ute. Trots att det för bara två veckor sedan var potthett varje dag, och att svetten lackade på gemene mans (samt kvinnors) kroppar, så är kylan ikväll ett faktum. Trots att jag hellre vill vara någon helt annanstans just nu, sitter jag här och skriver (äntligen?) någonting lite...längre. Det var, som ni redan vet, ett tag sedan mina tankar skrevs ut i ord här. Kanske det finns en anledning? Ingen riktig direkt. Inte som jag kan komma på just nu. Tidens gång?

Samtidigt bör mottankar, argument, kommentarer till detta kanske borde existera? Det är ju minst sagt ett faktum när det kommer till mina knasiga, ofta invecklade, funderingar. Hur snabbt går solen ner om kvällarna? Vad har det för funktion? Det känns som att det måste finnas någon slags mening...

När blir det egentligen natt? Är det okej att det är frost ute fastän det bara är första veckan i september? I den svenska översättningen av Beethovens flerhundraåriga skapelse lyder en strof: "Juli, augusti och september, härlig sommar är det då". Om det ändå vore så väl.

Åh du sommar 2010, du slutade redan innan du börjat.