OLSENOLSEN

Dagen har spenderats med bussresor för det mesta. Det är helt sinnessjukt hur mycket jag älskar att åka buss, speciellt ensam med hög musik och bara krångla ihop sig till en boll och SOVA. När jag är på bussen så är det faktiskt enda gången jag är ensam, förutom när jag sover på nätterna (även om jag inte sover särskilt mycket då). Jag saknar dock de nätterna jag var uppe ända till morgonen, på något skumt sätt. På ett ännu skummare sätt så var jag faktiskt mindre trött då än jag är nu, trots att jag får nästan tillräckligt med sömn varje natt. Somnar åtminstone jättelätt, men vaknar mycket om nätterna. Men det är guld värt att kunna somna lätt. (Det är nu man märker att man kanske behöver en ny säng, hehe.)

Nu börjar alltså Vasaloppsveckan med Kortvasan idag. Självklart lämnar jag Dalarna i tid för det, klarar fan inte massa folk överallt. (Därför väljer jag att åka till en stad med flerdubbelt antal invånare... säger emot mig själv.) Men fasiken, 52000 människor har anmält sig till det stora loppet i år. FEMTIOTVÅTUSEN. Det är ju helt crejsi.

Har även tänkt på en sak. Hur kan det vara så svårt att vara ärlig? Är det inte jobbigare att gå och ljuga och bära på känslan att man ljugit och sen få en pissed vän/tillsammans-typ/förälder/bror/syster/osvosv än att säga som det är och ta smällen direkt? Jag menar, alla gör ju misstag ibland, större eller mindre. Bara en tanke.