mmm watcha say?
Fyfasen vad jag skriver om musik, har jag märkt. Är mitt liv verkligen inte roligare än så? Nja, där säger jag egentligen emot mig själv eller vad jag nu ska säga, för musiken är en så stor del av mitt liv som betyder sjukt mycket. Jag har förmodligen redan skrivit det förut, men på något sätt tycker jag faktiskt att det är konstigt att jag aldrig lärt mig spela ett instrument fullt ut (eller jag antar att man lär sig nya saker hela tiden, tror aldrig att man kan behärska någonting alls i livet till hundra procent.). I guess I haven't had the time. Men det är ytterligare en lögn. Tid är väl det jag egentligen haft mest av eftersom jag gett fan i att plugga och aldrig hittat ett riktigt intresse. Lathet, skulle man kunna kalla det. Ja, lathet är ett bra ord.
Denna torsdag har jag ändå hunnit med mycket. Sov hos Lisbeth inatt och åkte sedan därifrån till skolan, joinade Josephinarna och Sabine på dubbelbadminton (hahah vad heter det när man spelar två mot två?) som sedan utökades till rundbadminton när Praphatson och Moida var med. Jag lyckades även stajla lite med att ta maxvikten på benpressen (150 kg) inför många förvånade ögon, framförallt Jespers, som själv inte klarade 120 ens. Mohahahaha kalla mig Biffen. Jag kommer ihåg att jag lyckades p-p-p-pressa mig genom Stålfors benpress också. Om jag inte minns fel så gick den upp till 180-190. Tuffing alltså.
Don't mess with me, ey.
