OLSENOLSEN

Godmorgon kära ni! Som ni kanske märkt så har jag varit extremt off här under helgen (och halva denna vecka). Orsaken är att vi nu håller på att flytta, och har därför inte fått upp någon dator i nya huset. Har ingen tv heller, så är helt off i vad som sker i världen. (Fyfan vad jag kommer suga på nutidskrysset, BUHU!) 

Idag har jag sovmorgon, till tolv. Överambitiös som jag är åkte jag tidigt in till "centrum" för att lämna in några böcker till biblioteket, sedan var jag i skolan strax efter åtta för att göra klart x antal skolarbeten (har hamnat lite efter i det mesta för tillfället, men det löser sig vavavava). Var även tvungen att logga in på Ansiktsboken som de flesta skulle ha gjort efter nästan en vecka utan internet... och vad hade hänt? INGENTING (förutom att en unknown afrikan och en gammal parallellklasselev skickat vänförgfrågningar. Odd.). Det är så sjukt, när man inte varit inloggad på länge så tror man att det ska ha hänt massvis, men sedan blir man negativt överraskad. Men vad förväntar jag mig egentligen ska ha hänt? Facebook är ett opersonligt verktyg för att binda och hålla kontakter med vänner och familj (och kanske även randoms om man är lagd åt det hållet), det är inte mer spännande än att man får en gilla-markering när man uppdaterat sin status ("Dricker kaffe", exempelvis). Dock reagerar folk mycket mindre om man skriver ett längre, samhällskritiskt, rentav intressant inlägg.. Det är bara ett tecken på hur slött det egentligen är med alla dessa uppdateringar.

Varje gång jag gör en statusuppdatering på Facebook bävar jag inför hur mina vänner ska reagera på den. Har ingen kommenterat eller gillat efter en viss tid tar jag bort den. Man vill ju inte verka mobbad, liksom. Ändå känner jag mig oftast väldigt säker i mig själv, men att bli "ignorerad" på ett så opersonligt forum som Facebook är ju för fasiken bara patetiskt. Är det jag som skriver nonsens, eller är det så att andra inte förstår eller orkar att reagera? Ett i-landsproblem som gjort att jag blivit mer och mer inaktiv där, och mer aktiv här, där de som vill läsa och se får göra det istället för att få det kastat i ansiktet (för de som inte upptäckt "dölj"-funktionen). Långsamt men säkert väljer jag därför idag att avveckla mitt användande på det sociala mediet Facebook, i likhet med Miljöpartiets tanke om att avveckla kärnkraften.
Tack & adjö.

Efter ett halvt kilo naturgodis talar bilden för sig själv.

Bomberna i titeln är en metafor för Benjamins uppförande i detta nuläge. (Jag menade inte att du skulle överdriva med kommentarerna, mm'kay? HAHA!)

Lyssnar mycket på Band of Horses nu, även fast de egentligen är för kommersiella och populära för mig. Jag är för tuff för sådant här. Egentligen. Känner redan nu att detta inlägg lär spåra (har det inte redan det?) och tackar därför för mig och gör det med en fin video istället.

Det blir bara kallare och kallare nu, vi är på väg in i en ny istid med trettio minusgrader som kommer att hålla i under minst ett fjärdedels år, men som tur är slipper vi snart denna äckliga lägenhet. Vi flyttar nämligen in i huset om en vecka. Förstår ni, en vecka! Helt jävla sinnesjukt, men på ett fullkomligt utomordentligt vis. Det enda negativa jag kan se med detta är att jag säkert kommer glömma bort att jag ska gå av bussen mycket tidigare än vanligt, och istället hamna utanför Konsum med kölden som enda vän. (Shit vad deep det där blev, det var ej meningen.) Konsum, ICA och Willys Hemma, jag kommer sakna er.
Säger vi.

Idag har vi skolfoto. Jag längtar redan tills katalogen kommer, så jag kan ha mer koll (kontrollbehov, moi?) på folket här i skolan. Börjar iallafall få lite sådan, vilket är rätt nice om man ska hänga med i svängarna i denna håla. Hehe. Lunch nu, trevlans.