låtrad
Idag vill jag inte skriva men skriver ändå
nu har jag skrivit några ord som är få
i'm so hollow
Nu börjar alltså Vasaloppsveckan med Kortvasan idag. Självklart lämnar jag Dalarna i tid för det, klarar fan inte massa folk överallt. (Därför väljer jag att åka till en stad med flerdubbelt antal invånare... säger emot mig själv.) Men fasiken, 52000 människor har anmält sig till det stora loppet i år. FEMTIOTVÅTUSEN. Det är ju helt crejsi.
Har även tänkt på en sak. Hur kan det vara så svårt att vara ärlig? Är det inte jobbigare att gå och ljuga och bära på känslan att man ljugit och sen få en pissed vän/tillsammans-typ/förälder/bror/syster/osvosv än att säga som det är och ta smällen direkt? Jag menar, alla gör ju misstag ibland, större eller mindre. Bara en tanke.
look who's alone now, it's not me, it's not me
Sayonara så länge.
there is a light that never goes out
Någonting helt ofattbart har hänt. Utomordentligt ordinärt och originellt som aldrig skulle kunna ha skett i en riktig värld! Nåväl, nu kanske jag tar i. Saken är den att under de senaste dagarna har musikdrogerna totalt bytts ut där kvinnorna blivit till män! En studie som jag fört sedan i måndags som går ut på att ha jämfört mina spellistor denna vecka med föregående (som bestod mest av kvinnlig, elektronisk pop) har visat att Mika, Glasvegas, Supertramp och The Smiths/Morrissey har undermedvetet varit populärast denna vecka. Extremt nödvändig information för dig som läsare, I know, men det är ju just det bloggar är till för om man tänker efter. Sharing shitty, unnecessary information with others who really don't give a shit about it but still wants to know.
Ovädret som drabbat hela landet har även dragit över här, om än inte så fruktansvärt som det verkar ha varit i Stockholmsområdet, där tågen fullkomligt "spårade ur" (haha. dålig jag vet, men sådan är min humor.). Det är dessutom väldigt många i min umgängeskrets (och några strax utanför) som ändå envisas med att besöka vår huvudstad. Varför kan man inte vänta? Är girigheten efter shopping verkligen så stor? Kolla bara in www.sj.se. Det första man möts av är en stor ruta där det står information om inställda tåg. Borde inte det vara ett varningstecken? Åk med Dalatrafiks bussar istället, säger jag till er som bor här. De kommer iallafall någorlunda i tid och får använda dubbdäck till skillnad från de mer sydliga bussarna...
Naturkunskap och matteplugg väntas ikväll. Jag är inte ett dugg pepp.
jag följer varje steg du tar
Åh Darin Darin Darin, vad du är bra. Med stor risk för att låta som en efterhängsen ÅHJAGÄLSKARDIGOCHDUÄRMINBARAMINÅÅÅÅÅÅHSHIIIITJAGSKULLEDÖFÖRDIGDAAARINJAGÄÄÄÄÄLSKARDIG!!!!-fjortis så kan jag lugnt säga att den lille kurdgrabben från Vällingby är en av mina favoriter. Det står jag dock för, och har alltid gjort. Egentligen är det så långt ifrån min "genre" man kan komma, men Darin har någonting extra! Och ja, jag är faktiskt fullt seriös.
Och fan vad jag är korkad. Teknik är verkligen inte min grej. Skulle fixa lite bilder och klicka lite tralalala och sen försvann alla mina bilder. Var typ 300 stycken. JIPPIE vad glad jag blir. Ska tröstäta kladdkaka som min far var så vänlig att köpa till mig och Marie igår! NOMNOMNOM
Såhär ser Lisa ut när allt fuckar upp sig:
vindur í hárinu
Lisa vill ha:
Melodifestival om två timmar. Darin är med. Han får min (icke-betalda men likväl befintliga (i mitt huvud) röst.)
give a little bit of your love to me
Såååå, I guess att kanskelikanske ni vill veta hur uttagningen gick igår? Well, käpprätt åt helvete, kan jag säga. Efter sju timmars väntan i ett ömsom potthett, ömsom iskallt trångt rum med närmare 150 andra människor fick jag äntligen komma in till det lilla rum med en död björn där Kalle satt. Kameror överallt, precis som i väntrummet, men Kalle själv var väldigt trevlig (som jag faktiskt trodde. Det är någon slags genuin snällhet som han utstrålar.) och det var inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Rösten sa dock något helt annat och svajade både hit och dit, vilket jag tror var en stor faktor till att det blev ett nej. När jag tänker på det så är jag nog ändå ganska glad att det blev ett nej, för annars hade jag fått vänta ända tills efter alla sjungit klart för att få vidare instruktioner. Värt att tilläggas i detta är att jag hade nummer 96 och fick då gå in klockan 22.55, och efter mig var det ytterligare 70 sångglada dalmasar och kullor som skulle pröva sin lycka denna ljumma onsdagskväll i Orsas kulturhus. Och sängen kändes mer lockande då..
Ikväll vet jag nog inte riktigt vad jag gör, kanske fyller i en ledighetsansökan angående Tuna/Västerås-turen. Det får tiden utvisa.
Hej hopp gummisnopp!
it ain't over, i'm not done
Imorgon ska jag på audition för TV4:s Körslaget. Wish me luck!
i have built a treehouse
Även om ett litet mini-firande kanske skulle vara trevligt ibland på alla hjärtans dag, så tycker jag inte att det ska göras av tvång. Det blir så mycket tråkigare och mer opersonligt i så fall.
Idag åkte vi alla utom katten till Sälen för en endagsvisit. Turen dit tog närmare två timmar, men vilken utsikt och miljö! Helt ofattbart. Jag tycker ändå att utsikten som vi får där vi ska bygga huset slår det mesta, det har man märkt nu när vi gjort dagens utflykt längs bland annat Våmhus, Älvdalen och diverse andra små "byar". Stannade på en grillkiosk strax utanför Älvdalen som var klädd i Lars Kristerz-affischer. Sött, och de hade god korv.
Sovmorgon imorgon och handboll på tisdag. Nicenice.
if I had a heart
Skulle ju nästan vilja bli blond igen. Bara för att det är så snyggt mot svart. Awesome.
there are prices to fame
Grrreat.
Today we were supposed to change song on the music lesson, now we are going to practice on playing "Larger than life" by Backstreet Boys, it is was my suggestion and was finally put through. So, now I and Josefina in SP09B will be singing an epic BSB-song. That'll be great.
I just came home from Bykrogen where we ate pizza to celebrate that we have "won" against the idiots who will be our neighbours in the future; the administrative court of appeal have approved us to continue to build or house!!!!!!! I feel amazingly great right now. And I really don't know why I am typing in this kind of bad english, I just felt like it.
vaka
Ibland funderar jag på att gå ur Facebook. Jag tog ju bort min bilddagbok för ungefär en vecka sedan, och jag känner faktiskt ingen större förlust efter det. Vill man ha tag i mig får man nå mig på mobilen (som jag för övrigt alltid har på mig). Problemet är dock att i denna omoderna miljö (haha) har man ej Comviq utan förbaskade och Telia-ägda Halebop som operatör, vilket betyder att det kostar jävligt mycket pengar för mig att messa och/eller ringa till någon här. Å andra sidan är Comviq bra eftersom alla i Tuna har det, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Kanske försvinner fejjan ändå (förmodligen inte, som den velpotta jag är), hade absolut tagit bort den om det inte varit för alla kontakter iallafall. Men jag förstår inte riktigt, varför kan inte alla i hela världen ha samma operatör så att man kan ringa gratis till alla världens hörn? Skulle vara helt perfekt.
Iallafall, imorgon börjar jag spela handboll. Det ni.
how soon is now?
Melankolisk dag, då jag tänkt en del. Många minnen har kommit upp (särskilt med dig, och jag tror att du vet vem du är om du någonsin kommer att läsa det här. känns too obvious för att säga det till dig rakt ut. (även om jag inte skulle våga det.)), mycket på grund av att jag hittade massor med gammal musik i min mp3 som jag börjat använda igen. Krunegård, åh Krunegård, såna sår du river upp och glädjetårar du framkallar!
Orkar egentligen inte skriva mer nu, men... längtar till framtiden, vad den nu innebär!
who's your sexy gal?
Sååååå. Idag blir det dejt med tvättstugan, ej särskilt roligt, men jag har samlat på mig smutstvätt i närmare två veckor nu och graden rena kläder börjar sina. Har velat ganska mycket idag och börjat planera två Tunabesök, det första några dagar vecka 9 och det andra 12-14 mars. Tjinga om du vill träffas då! I surely want to.
Mycket film i skolan även idag, först avslutade vi Patrick 1,5 som vi tittade på på svenskan + engelskan, mycket bra film om ett bögpar som ska adoptera ett barn, jag älskar hur regissören Ella Lemhagen spelar på normer och fördomar och försöker reda ut dessa genom att använda humor. Kickass, säger jag bara. Även spanskalektionen bestod av film, denna gång av något som liknande Almodóvars version av porr. Quite nice (om man gillar sådant, det vill säga). Lär bli två lektioner till med spansk porr, eftersom filmen är lång och lektionerna är korta. Shiiiet vad jag ser fram emot det, not.
Tvättstugan om fyra minuter, here I come, my love. (OCH NEJ DU SKA INTE UPPFATTA DET SOM NÅGONTING PERVERST, "THE DIRTY MIND" HAR JAG EN INOFFICIELL PATENT PÅ!!)
fuckkkkkkk
PMS-lisa är i farten.
með suð í eyrum við spilum endalaust
Jag har kommit på att jag vill se Sigur Rós någon gång. Någon gång i mitt liv. De och Patrick Wolf, men det har jag redan sagt alldeles för många gånger. Förstår du hur fantastiskt det skulle vara? Mitt liv skulle bli komplett.
Så nu frågar jag, vem vill hjälpa mig att hålla utkik efter eventuella konserter och/eller festivalspelningar och sedan kanske tänka sig att gå med mig? Du behöver inte ens gilla någon av dem, tänk på privilegiet att få gå med moi! Haha, skämt åsido. Men en kul upplevelse skulle det självklart vara.
looking for gold
När vi sedan placerat oss i bilen efter att ha låtit hunden skita högst upp på en snöhög i sådan storlek att man nästan skulle kunna kalla den ett fjäll, så puffade vi iväg i godan ro, nöjda över dagens äventyr. Färden bar sedan av till en antikaffär i Morkarlby där skivspelare från 40-talet, 1800-talstavlor och en orientalisk halsring slogs om uppmärksamheten. Därinne blev jag totalsåld på en radio som man kunde få in alla möjliga radiokanaler på, ända från Motala till Moskva och Zürich. Tyvärr var den alldeles för dyr för en tunn plånbok som min. Antikaffären lämnade vi sedan efter att ha gjort av med 40 svenska riksdaler efter närmare två timmars tittande. En bok och en kniv införskaffades ("Den här måste vi ha i bilen, ifall vi råkar hamna uppochner och måste skära av oss bältena" sa min far. Varför inte bara trycka på knappen?).
Efter dagens lilla äventyr i Mora kom jag underfund med att hårfärg skulle köpas. Jag gick till Ica Nära och till min lycka hittade jag min vanliga hårfärg till ett billigare pris än självaste Ica Maxi! En timme senare fick jag den nyans jag så länge suktat efter. Tänk vad mycket lite färg kan göra.
(Och eftersom Melodifestivalen började igår så måste jag ju kommentera den också. Alla låtar sög, stylingen sög och Tuna får skämmas lite (Orsa får skämmas mer nästa vecka med Kalle & co). En snubbe verkade påverkad och Salem var allmänt fin. Den jag skickar till final blir ändå Dolph.)
within me a lunatic sings
Brosandi
Hendumst í hringi
Höldumst í hendur
Allur heimurinn óskýr
Nema þú stendur
Utdraget ur låten jag valde att redovisa inför en musikgrupp där jag inte känner en själ. Sist ut blev jag självklart också, så man skulle känna sig särskilt utpekad. Handsvetten lackades och jag darrade mer än en Mr. Rabbit i Sex and the City. Hur det än gick till så klarade jag redovisningen galant trots spontana skrattattacker från en hormonstinn pojk i parallellklassen. Han skrattar i och för sig åt det mesta, till och med värre än jag gör, så jag tog egentligen inte alltför stor notis om det. I ledet av redovisningar var jag nummer tio (minst) och hade valt någonting för dem väldigt unikt: postrock som använts i flertalet reklamfilmer (bland annat AMF Pension, om jag inte minns fel) och vid prisutdelningar av diverse tungviktarpriser. Ingen visste vilken låten var, men alla hade säkerligen hört den någonstans någongång förut. Låten var Hoppípolla, skriven av Jón Birgisson och sjungen på isländska. Majoriteten av gruppen hade valt musik som spelas på radio, sådant man hela tiden hör var man än går, vilket egentligen kanske inte var så intressant (förutom en dels synvinkel på det hela). Därför verkade de få en stor chock när de hörde Jónsis falsett och stråkarrangemanget som utfördes. Tusen frågor verkade susa genom deras huvuden under de minuter som tonerna strömmade ut i lokalen och vibrerade mot deras trumhinnor.
Jag hoppas att de tog in någonting av det, att jag lyckades med det jag hoppats: att lämna ett intryck som visar vem jag är.
Även jag lärde mig en del idag. Att även fast jag flyttat till en by där alla känner alla och inaveln säkert är hög så har inte alla mina fördomar besannats; det finns faktiskt de som vågar stå för vad de tycker och vågar synas istället för att försvinna i mängderna av rockabilly och dansband. Ett exempel på detta märkte jag när en av killarna i gruppen hade dammat av ett gammalt, dött band i mina ögon: Good Charlotte. Killen ifråga skulle jag aldrig tro lyssnade på någonting alls som det jag då hörde, utan jag med min fördomsfulla blick hade lagt honom åt sidan och låtit honom försvinna bland dansbanden. Även fast GC aldrig riktigt fallit mig i smaken så tyckte jag att detta var annorlunda, att han vågade sticka ut. En eloge till killen och en knäpp på näsan åt mig.
När det sedan var dags för nästa redovisning så dök det gamla 80-talsbandet Noise upp. "Helt sjukt!" tänkte jag, det kanske finns hopp om att kunna få behålla en viss individualitet även i detta skoter- och snusfixerade vinterlandskap? Jag hoppas att jag lyckas hålla fast vid den jag är, även om jag längtat så länge efter en nystart. Man måste få vara den man är.
Saknar Tuna.
Längtar efter Sundbäck.
Kluven och förvirrad, men ändå lugn.
Det är såhär det är, det kanske även är såhär det ska vara?
